Sommaren har sladdat in på bakgården och hade i sin sidovagn en (minst) sex månader lång föräldraledighet. I höst lägger jag hela jobbrasket åt sidan och låter dagarna istället glida ihop i en behaglig sås.
Kravlösa dagar i skuggan av en vänligt kvittrande östgötsk skog - se där en utmärkt ursäkt att slippa ligga och flämta med näsan i en polyetenmatta dränkt i andras desperationssvett efter ännu ett av Tränare Rs helvetespass. Men, nej. Eller ja, nja kanske. Åtminstone inte bara. Något måste man ju göra. Så, vad kan man då hitta på i en sommarstuga nån mil från närmsta ställe som säljer ens livsmedel? Först och främst kan man ju springa iväg i riktning mot den där affären - naturligtvis noga aktande risken att halka ned med foten i långdistanspölen (även om det är frestande ibland). En mil kan jag tycka är lagom, det känns som en del av den fysiska allmänbildningen att klara den sträckan på någorlunda tid. Sedan kommer man ju långt utan någon som helst utrustning: armhävningar, knäböj, situps och alla egna-kroppen-övningars dominanta och sadistiska moder: burpees. Det är något med den övningen som min kropp aldrig kommer till rätta med, varje pass som innehåller burpees är dömt att sluta med att mitt knäckta psyke genomkorsas av funderingar på om det inte är bättre att bara ge upp och lägga kompressionskalsongerna på hyllan och istället sjunka ner i det metabola syndromets mjuka famn.
Sommarstugan jag vistas i har begränsat med inomhusytor med rejäl takhöjd och fullständigt okänslig golvbeläggning, dessutom känns det som själva konceptet sommarträning innebär utomhus. Så fick det bli. En chinstång fick utgöra ryggraden i gymmet, ett myndigt galvaniserat stålrör på c a 2 meter uppsatt mellan två träd tänkte jag mig skulle göra jobbet. Det skulle visa sig märkvärdigt svårt att få fatt på ett sådant rör, Bauhaus, Fredells och andra frökenaktiga byggvaruhus må sälja hur mycket bruten sovrumsfärg och altantrall som helst men när det kommer till tyngre stuff som stålrör viker de ner sig som jag själv för ett marklyft på över 110 kilo. Nä, här behövdes stadigare leverantörer. Jag hittade till sist Söderstöms Järn och Metall i Nacka som förutom att ha exakt det jag behövde också säljer direkt till privatpersoner. Billigt blev det också, 220 cm 3,5" galvaniserat rör, perfekt för chins och pullups för runt 150 kronor. Röret fäste jag sedan mellan två björkar med två stadiga spännband, sitter som berget.
Nästa investering blev ett par romerska ringar från Primal Fitness' webshop. 750-nånting spänn, men det är vad det kostar att hålla muscle-up-drömmen levande under sommaren. Desto billigare blev nästa redskap: min hemmasnickrade medicinboll enligt tips från en beskäftig människa jag fann på nätet. En basketboll skärs upp, fylls med tungt stuff (t ex) sand, sys och tejpas igen. 30 spänn in alles.
Till sist krönte jag hela blandningen med min 20-kilos kettelebell och ett gammalt trögt hopprep, och tycker att jag fått ihop en utomhusbox som nog skall hålla min kropp i någorlunda form i sommar. Och skulle jag tröttna finns alltid backen ner till sjön som i princip kräver att man tryckutjämnar på vägen upp.
